Ett ryggskott 1985 förändrade allt. I 14 dagar blev konstnären Björn Carlén sängliggande och det var startskottet för övergången från serifoliegrafi, en blandning av vanlig serigrafi som görs i tryckramen genom en screenduk och att spruta färgen genom en montagefolie i stället för att dra alla färger med rakeln på screenduken, till digital målning.

– Då fanns det inga program för det där, så jag tänkte att jag skulle lära mig. Och med min commodore 64 i knät började jag med att rita raka linjer över skärmen.

Och lärde sig, det gjorde han. Så bra att han blev erbjuden att sälja sitt program, men tackade nej.

– Jag tänkte att jag skulle sälja det själv, men var alldeles för tidigt ute. Skolorna förstod inte varför man skulle behöva rita saker i ett datorprogram, säger han.

Kunde ta en dag

Allt börjar med X, Y och Z i Björns tavlor.

– Jag bestämmer hur stor formen ska vara – hur bred, hög och djup. Sen gör jag en skiss i min Amiga som jag för över till pc:n, där jag lägger skuggor och färger.

Björn Carlén pekar mot en liten informationstavla på väggen i den stora virkestorken på Baldersnäs herrgård. Där syns de verktyg i datorn som han använder i sitt skapande.

– Jag jobbar på samma sätt som innan, men då fick jag rita upp små skisser som jag sen gjorde om i olika varianter.

Då kunde det ta en dag för Björn att göra en skiss.

– Så tänkte man ’det hade varit bättre om jag vred den där lite åt det håller’ och så fick man göra om en ny skiss nästa dag. Nu är det lite smidigare.

Symboliken

Runt om i lokalen hänger kryptiska tavlor med geometriska former. Och tittar man riktigt noga upptäcker man att det finns mer under ytan än vad det första intrycket ger sken av. Hästhuvudena på ett schackbräde och flaggor i bakgrunden som blåser åt olika håll. Tavlan heter ”Korsdrag” och gjordes inför valet.

– Hästar på ett schackbräde går inte rakt fram, man vet aldrig vart de är på väg. Och flaggorna är sådana de har i tornerspel, säger Björn.

– Jag jobbar mycket med symbolik. Jag läser mycket om det också och tycker att det är spännande, säger han.

Utställningen på Baldersnäs är hans 356:e.

– Snart måste jag nog ta det lite lugnt och bara vara pensionär, säger han.

Från bakverk

När han 1959 gick ur Konstfack i Stockholm fick han jobb som bildlärare i Östersund, men tog flyttlasset till Åmål tre år senare. Och där har han stannat kvar.

– Det är bra här, ska man ut och handla ett par saker så går det snabbt till affären. I Stockholm tar det mycket längre tid, säger han.

Tiden i den välkända konstskolan ser han som fem år av bra konststudier.

– När jag gick på konstfack var det inte lika mycket spektakel. Då var det bara en bra konstskola, säger han.

Konstintresset började dock mycket tidigare än så.

– Jag hittade ett par oljemålningar som jag gjorde när jag var elva år och blir häpen över hur bra de är.

Och kanske härstammar intresset från bakverk.

– Mina farbröder hade ett konditori och jobbade mycket med marsipan.

Parallellt med arbetet som bildlärare har han hela sitt liv jobbat med bilder.

– Det är inte så slitigt när man gör något som man gillar.