En promenad med svindlande perspektiv
Journalisten Peter Lennby tröttnade på stan. Numera är han bonde och framgångsrik curator på Tjörn.
TTELA har promenerat med honom bland får och skulpturer i Pilane.
Relaterat
Det började med en uppröjning. Betesmarken i Pilane på Tjörn som Peter Lennby hade arrenderat till sina får rensades på buskar och sly. Han såg snart potentialen i det 2000-åriga gravfältet med domarringar och andra stensättningar bland berg och kullar - som gjort för skulpturer.
- Skulptur beror så mycket på var man ser det, säger Peter Lennby.
Det var 2006. Redan året därpå hade han sytt ihop en av Sveriges mest spektakulära konstupplevelser - en succé som upprepas i år.
Ett av de första verken man stöter på när man vandrar in på området är Laura Fords "Hemlös räv". Genast förstår man att det här inte är någon vanlig utställning. Besökarna har placerat mynt i springor och veck på den stackars räven.
Respektlöshet i ordets bästa bemärkelse
Över huvud taget präglas Pilane av en funktionell mix av respekt och respektlöshet. Respekt för området, dess historia och skönhet. Nedskräpningen är minimal.
Respektlöshet - i ordets bästa bemärkelse - inför konstverken. Besökarna drar sig inte för att undersöka, klättra på och leka bland skulpturerna.
- Det här blir en speciell utställningshall. Man behöver inte säga något eller uppträda på något särskilt vis.
När vi kommer upp till Knut Wolds "Pilane Sten" blir det än tydligare. Den rektangulära trettiotonskolossen har ett stort hål som inbjuder till att krypa in.
- Här ligger jättemånga, vuxna också, säger Peter med överkroppen djupt inne i konstverket.
En liten stund senare ser vi på avstånd några ungar närma sig "Pilane Sten". Curatorn ler.
- Titta, barn springer alltid sista biten. Det tycker jag är ett gott betyg.
Områdets böljande kullar är bland annat en följd av att man tidigare grävt ur och tagit till vara jorden som är full av 10000 år gamla snäckskal. Och när vi kommer upp ur en sänka ser vi det plötsligt: utställningens mest omtalade objekt, Zhang Huans trebenta jättebuddha som trampar sig själv på huvudet. Otroligt imponerande och mäktigt, både överraskande och självklart på en gång.
I sju delar transporterades verket från Shanghai till Pilane. Sista biten över Nordsjön innebar mycket saltstänk som gett grönstrimmiga avtryck på Buddhans vader. Åderbråck, föreslog en besökare.
- Efter hand kommer den att bli helt grön, som Hulken.
Fåren adopterade platsen direkt efter att Buddhan kom dit.
- Jag ser att jag måste kratta fårskit. Fåren älskar det här stället.
Liksom Peter själv.
- Jag får svindel här. Jag vacklar till lite.
Han pratar mycket om den historiska kopplingen, om energin på platsen. Pilane har hyst mycket folk ända sedan stenåldern.
- Man känner att det är något tidlöst här.
En gigantisk Buddha i en fårhage - märkligt nog fungerar det. På håll märks det hur väl Buddhan smälter in i miljön, både i färg och form.
- Pilane har ett sätt att kunna härbärgera nästan vad som helst.
Rävmakaren Laura Ford står även för den kanske mest omtumlande upplevelsen, "Pojkar i rustning". På en kulle ligger några små riddarrustningar utspridda i skrämmande poser. Stillhet. Fågelkvitter. Döda barn. Plötsligt är sorg den dominerande känslan.
- Det är en väldigt stark del av utställningen. Man får sig en tankeställare. Folk har stått här och nästan gråtit.
Zhang Huan, Laura Ford, Tony Cragg - hur får han hit alla internationella toppnamn?
- Jag är ju gammal journalist. Men jag är inte född med kontakter, jag måste jobba fram dem.
- Jag bjuder hit konstnärerna. Vi diskuterar och jag presenterar området och ser om de är intresserade av att vara med. Och det har alla varit.
60000 besökare i år, lika många som förra sommaren. Som mest 1200 betalande på en dag. Pilane är en publiksuccé och Peter lovar att det blir en utställning även 2009.
- Det känns bra. Den stora frågan är finansieringen. Har man en hög ambitionsnivå blir kostnaderna också höga.
- Det som gör det roligt att fortsätta är att man får så mycket positiv respons från folk.
- Skulptur beror så mycket på var man ser det, säger Peter Lennby.
Det var 2006. Redan året därpå hade han sytt ihop en av Sveriges mest spektakulära konstupplevelser - en succé som upprepas i år.
Ett av de första verken man stöter på när man vandrar in på området är Laura Fords "Hemlös räv". Genast förstår man att det här inte är någon vanlig utställning. Besökarna har placerat mynt i springor och veck på den stackars räven.
Respektlöshet i ordets bästa bemärkelse
Över huvud taget präglas Pilane av en funktionell mix av respekt och respektlöshet. Respekt för området, dess historia och skönhet. Nedskräpningen är minimal.
Respektlöshet - i ordets bästa bemärkelse - inför konstverken. Besökarna drar sig inte för att undersöka, klättra på och leka bland skulpturerna.
- Det här blir en speciell utställningshall. Man behöver inte säga något eller uppträda på något särskilt vis.
När vi kommer upp till Knut Wolds "Pilane Sten" blir det än tydligare. Den rektangulära trettiotonskolossen har ett stort hål som inbjuder till att krypa in.
- Här ligger jättemånga, vuxna också, säger Peter med överkroppen djupt inne i konstverket.
En liten stund senare ser vi på avstånd några ungar närma sig "Pilane Sten". Curatorn ler.
- Titta, barn springer alltid sista biten. Det tycker jag är ett gott betyg.
Områdets böljande kullar är bland annat en följd av att man tidigare grävt ur och tagit till vara jorden som är full av 10000 år gamla snäckskal. Och när vi kommer upp ur en sänka ser vi det plötsligt: utställningens mest omtalade objekt, Zhang Huans trebenta jättebuddha som trampar sig själv på huvudet. Otroligt imponerande och mäktigt, både överraskande och självklart på en gång.
I sju delar transporterades verket från Shanghai till Pilane. Sista biten över Nordsjön innebar mycket saltstänk som gett grönstrimmiga avtryck på Buddhans vader. Åderbråck, föreslog en besökare.
- Efter hand kommer den att bli helt grön, som Hulken.
Fåren adopterade platsen direkt efter att Buddhan kom dit.
- Jag ser att jag måste kratta fårskit. Fåren älskar det här stället.
Liksom Peter själv.
- Jag får svindel här. Jag vacklar till lite.
Han pratar mycket om den historiska kopplingen, om energin på platsen. Pilane har hyst mycket folk ända sedan stenåldern.
- Man känner att det är något tidlöst här.
En gigantisk Buddha i en fårhage - märkligt nog fungerar det. På håll märks det hur väl Buddhan smälter in i miljön, både i färg och form.
- Pilane har ett sätt att kunna härbärgera nästan vad som helst.
Rävmakaren Laura Ford står även för den kanske mest omtumlande upplevelsen, "Pojkar i rustning". På en kulle ligger några små riddarrustningar utspridda i skrämmande poser. Stillhet. Fågelkvitter. Döda barn. Plötsligt är sorg den dominerande känslan.
- Det är en väldigt stark del av utställningen. Man får sig en tankeställare. Folk har stått här och nästan gråtit.
Zhang Huan, Laura Ford, Tony Cragg - hur får han hit alla internationella toppnamn?
- Jag är ju gammal journalist. Men jag är inte född med kontakter, jag måste jobba fram dem.
- Jag bjuder hit konstnärerna. Vi diskuterar och jag presenterar området och ser om de är intresserade av att vara med. Och det har alla varit.
60000 besökare i år, lika många som förra sommaren. Som mest 1200 betalande på en dag. Pilane är en publiksuccé och Peter lovar att det blir en utställning även 2009.
- Det känns bra. Den stora frågan är finansieringen. Har man en hög ambitionsnivå blir kostnaderna också höga.
- Det som gör det roligt att fortsätta är att man får så mycket positiv respons från folk.
