– Det ska vara den cremefärgade med grön kant. Inte de andra, säger hon och plockar ner en liten gräddkanna från hyllan i köket.
Anette Vilson började samla på Kockums emalj för ungefär tio år sedan. Det första hon hade i sin ägo var ett decilitermått.
– Jag är lite osäker, men tror att det var så, säger hon eftertänksamt.

Ingen är den andre lik
Lika svårt har hon att veta exakt hur många delar hon har. Om man tittar runt i köket finns hushållsartiklarna ”överallt”. Allt från pottor till durkslag i olika former. Hon har fler likadana, men den ena är inte den andre lik. Det kan skilja på detaljer, som en något högre kant på en skål eller pipen på en tratt.
– Gissningsvis har jag 200 olika delar, men det tillverkades väldigt många. Mina vänner kan sms:a mig när de ute på loppisar och fråga vad jag inte har.

I skåpen har hon tallrikar, koppar, fat och formar.
– Självklart använder jag servisen till vardags, den är väldigt tålig, säger hon samtidigt som hon serverar kokkaffe ur Kockums kaffepanna.

Minst och dyrast
Den lilla gräddkannan står Anette närmast. Den tycker hon mycket om. Och trots att den är minst i samlingen var den dyrast.
– Jag betalade 1 000 kronor för den. Vad priset ligger på annars är olika. Jag lägger bud på tradera och älskar att gå på auktioner och loppmarknader. I bland händer det att försäljaren frågar vad jag vill ge.
Oftast får jag köpa för den summan som jag erbjuder. Senast var det en kanna för tio kronor.

Färgen skiljer sig åt
Serien som Anette samlar på började tillverkas 1935. Men flera år tidigare, på 1920-talet, producerades mängder av hushållsartiklar i andra färger; rött, grönt, blått, gult och ljusblått.
– Den jag samlar på slutade tillverkas i början av 1970-talet. Det finns liknande artiklar från andra fabrikanter, men den gröna färgen skiljer dem åt så.
Och naturligtvis stämpeln i botten. Kockums ska det stå – inget annat.