Karin Andersson i Trollhättan känner i dag en tomhet och saknad efter en kär vän som hon träffat mer eller mindre dagligen de senaste åren.

– Ja, här låg hon gärna i soffan och såg på Dr Phil och Oprah Winfrey på TV, vi åt ofta mat tillsammans.

1967 träffade hon Laila för första gången – Karin hade börjat som elev på en frisersalong på Hjortmossen i Trollhättan året innan.

– Jag tvättade henne i håret och upptäckte en knöl. Jag undrade om hon slagit i huvudet men då sa hon: ”Det är en Vallonknöl, vet du inte vad det är?”.

Laila gick på salongen ett tag och sedan skulle det dröja länge innan Karin såg henne igen.

Laila Bylitta Westersund föddes den 27 mars 1942 i Trollhättan där hon växte upp i Lindveden i ”Krusetorpet”, gick i Lindvedens skola följt av realskolan i Trollhättan och slutligen flickskolan i Vänersborg. Bylitta var namnet som hennes mamma hittat på helt enkelt.

Tidigt började karriären rulla i gång för den här spralliga bönan och hon blev ”Yrvädret från Trollhättan”. Genom åren bodde hon omväxlande i Göteborg, Stockholm och i huset på Gran Canaria.

Det var i början av 2000-talet som Laila flyttade till Svenljunga där släktband fanns.

– Tillsammans med några vänner åkte vi till henne och hjälpte henne flytta in, hon hade verkligen tummen mitt i näven, där började vår starka kontakt.

Laila insåg efter en tid i Svenljunga att det inte var något för henne och tillsammans med Karin vandrade hon i Trollhättan för att hitta lämplig bostad. Valet blev det höga huset på Nygatan, ”Ormen”, där hon så småningom flyttade in på fjärde våningen.

– Hon tyckte att även jag, som då bodde i Sjuntorp, skulle flytta in i huset och hade hört att en trea stått tom länge. ”Karin det vore väl nåt för dig”, sa hon.

Laila förhandlade om lägenheten och Karin slutförde lägenhetsköpet eftersom Laila var bortrest vid tillfället.

– Vi brukade säga att jag köpte hennes och hon min.

Lailas fyrarumslägenhet med mycket garderober renoverades i tio veckor och då bodde hon hos Karin. Nu hade Laila sålt huset på Kanarieöarna och köpt en bostadsrätt i den lilla byn La Garita, där Karin var med henne då och då. En stor skillnad mellan de båda vännerna var att Laila var ensam med en ytterst begränsad nära vänkrets till skillnad mot Karin som har barn och många vänner.

– Vi har haft så mycket roligt tillsammans och även gråtit tillsammans, men det roliga har övervägt, nu är det tomt och tyst. Jag fick vara med på premiärer och träffade så mycket kända människor. Laila älskade glitter och glamour. Som hon sa, med glimten i ögat: ”Blanda inte in mig i nåt ledsamt”.

Sista framträdandet var i somras – en allsångskväll i Lysekil. Hon fanns även med vid allsångskväll i Forngården, spontan och spexig som vanligt.

– Hon var jättebra – sneglade åt mitt håll och sa: ”där sitter min grannkärring”. Hon ville verkligen inte att någon skulle se att hon var sjuk.

Hennes nära vänner slöt upp kring hennes önskan för att undvika löpsedlar.

Karin fanns vid Lailas sida ända till slutet och nu vid hennes begravning på Lisebergsteatern i Göteborg i dag, där flertalet handbuketter och blomuppsättningar kommer att gå i färgerna rött och gult för att minna om hennes kärlek till Spanien.

– Hon ville bli ihågkommen med sitt Laila Westersunds revystipendium till unga musiker.

Laila Westersund Trollhättan somnade stilla in den 22 februari efter en tids sjukdom. Begravningsgudstjänsten äger rum i dag på Lisebergsteatern 
i Göteborg i den sista föreställningen som hon själv regisserat. TTELA har här träffat Lailas närmsta vän Karin Andersson i Trollhättan som ger sina ­minnen och ledarskribent Ulla Andersson minns yrvädret från Trollhättan.