Hennes lättnad är lätt att förstå. När linan stannade i Saab-fabriken i januari, var det fort­farande osäkert om den någon gång skulle rulla i gång igen. Produktionsdirektören Gunnar Brunius minns hur det kändes då.

– När man gick i de här lokalerna vid den tidpunkten, då var det ödesmättat kan jag säga, säger han när han visar TTELA runt i fabrikens alla hörn.

Parallella spår utreddes ifall Saab inte skulle överleva – som att tillverka på lego åt andra tillverkare. Men Gunnar Brunius tror att det hade varit svårt att nå dit, med tanke på att branschen redan har överkapacitet.

Han var också tveksam till tanken på annan typ av produktion i fabriken.

– Det hade varit svårt att ställa om anläggningen. Det är så oerhört lite som hade gått att använda för annan produktion, menar Brunius.

Desto bättre då att fabriken får fortsätta bygga Saab-bilar. Det är den anpassad för och det gör den med hög effektivitet.

Exakt hur bra Trollhättefabriken är i en internationell jämförelse, är Gunnar Brunius förhindrad att säga (mätresultaten är hemliga), men klart är att den ligger i toppskiktet bland Europas 60-tal bilfabriker.

Att Saab-fabriken nått dit kan man bland annat tacka GM och deras produktionssystem för. Nu är utmaningen att, som fristående tillverkare, försvara platsen också.

– Vi ska behålla och utveckla det vi har, men det får vi göra själva nu. Och vi måste lägga en hel del energi på det, betonar Brunius.

Samtidigt påpekar han att långt ifrån allt handlar om pengar. Det finns flera exempel på välinvesterade bilfabriker som misslyckats med att bli riktigt effektiva.

– Man kan ösa in hur mycket pengar som helst, men det hjälper inte om man inte har folket med sig, säger produktionsdirektören, och öser beröm över Saab-personalens kunnande och vilja att söka ständiga förbättringar.

Gunnar Brunius stannar till vid fabrikens äldsta pressline, från 1967, som han menar är ett bra exempel på det han just beskrivit. Där har man med smarta lösningar lyckats minska ställtiden (tiden det tar att byta verktygen) från den tidens flera timmar till under 10 minuter.

– Det är den effektivaste presslinen du hittar i sitt slag i dag, säger Brunius.

I måleriets lackjustering möter vi Ulla Andersson. Hon har varit Saab-måleriet trogen sedan 1973 och är glad att ovissheten är över.

– Det har varit en jobbig tid, säger hon.

Att det väntar hårdkörning i produktionen – med högre produktionstakt och kortare sommarsemester – har hon inget emot.

– Jag tror att de flesta känner ett stort ansvar att ställa upp och få ut de här bilarna.

Det har investerats 1,1 miljarder kronor i fabriken, för att kunna bygga nya Saab 9-5 och hemvändande 9-3 cabriolet.

Merparten av de pengarna har plöjts ner i verktyg och annan produktionsutrustning i kaross- och pressverkstaden. Och ja, de omtalade pressverktygen från Rüsselsheim finns nu på plats i Trollhättan.

För närvarande är det produktion på lågvolym och 9-5-tillverkningen drar i gång på allvar först i maj. Därför byggs det just nu nästan uteslutande 9-3-bilar i fabriken, varav ett fåtal är cabrioleter. Och cab-tillverkningen har krävt viss ombyggnad i slutmonteringen.

– Vi har tre stationer som är unika för cabben, där vi bland annat monterar taket. Då lyfts bilen av från den ordinarie linan, säger Brunius.

Att cabben kan tillverkas på samma lina som övriga modeller är ett bevis på en av fabrikens viktigaste styrkor – flexibiliteten. Eller som Gunnar Brunius säger;

– Fabriken utgör ingen begränsning för att vi ska kunna ta oss vidare.