Med en arbetslöshet som är fyra gånger högre än genomsnittet för metallare i både regionen och riket är läget ansträngt för många medlemmar i avdelning 29. Per Källvik och hans kollegor befarar att problemen kan accelerera ytterligare med en förstärkt lågkonjunktur. Allra tuffast är det för de industriarbetare som lämnade bilfabriken före konkursen var ett faktum. Hälften av avdelningens medlemmar är nu i åtgärd eller fas 3. Flera av de arbetslösa har redan utförsäkrats, andra riskerar att snart ramla ur systemet.

– Det känns som staten skiter i dem, säger Per Källvik.

– De försvinner i stället längre och längre från jobben.

Tvingas sälja?

Enligt ombudsmännen är situationen för medlemmarna i Trollhätteregionen extrem, "den är inte lik någon annan i Sverige". De möter varje vecka medlemmar som är bekymrade för sin ekonomi. Som oroar sig för att de ska tvingas sälja hus och hem. Och tillståndet är inte okänt för ansvariga politiker. Påstötningarna från IF Metall Norra Älvsborg började långt innan Saab lades ner.

– Jag träffade arbetsmarknadsministern för ett år sedan och drog alla fakta. Och var tydlig med att det krävs speciella insatser för att hjälpa dem som hamnat utanför arbetsmarknaden. Hon var förstående. Men hittills har inget hänt, konstaterar ombudsmannen Leif Håkansson.

Studiepengar

Med facit i hand anser avdelning 29 att svårigheterna är så stora att staten bör fokusera på lösningar direkt anpassade för Trollhätteregionen. Det krävs mer pengar, framför allt till utbildning, menar ombudsmännen. För den grupp medlemmar som har det besvärligast i dag kommer inte i fråga för miljonerna från Europeiska globaliseringsfonden. Trots att flera av dem behöver yrkesutbildningar inom branscher där det finns jobb framöver. Avdelningen säger sig ha idéer men inga ekonomiska muskler.

– Vi vill se en kartläggning av kompetens och behov. Som leder någon vart. För den stora massan arbetslösa vill ha jobb i närheten och kunna bo kvar. Inte minst för att de har barn i skolåldern.

Socialbidrag

Flera medlemmar väntar tålmodigt på att Nevs ska börja anställa bilbyggare. För andra sjunker hoppet om jobb och en dräglig lön för varje dag som går.

Att behöva hänvisa medlemmar till socialtjänsten är tungt. Men när inget annat återstår har inte heller ombudsmännen något val.

– Det spelar ingen roll att det händer allt oftare, det tar emot lika mycket varje gång, säger Leif Håkansson.