Blogg - publik

I still cant write no science fiction

• Prenumerera på inlägg

Blogginlägg

1. The End - Öppet brev till Affe

   • 16 nov 2009 20:24

   2009-11-15

   The End – Öppet brev till Affe

   Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss fem nu. Allt vi sett, allt vi gjort, allt vi drömt om, allt vi upplevt, allt vi känt, allt vi smakat, allt vi luktat och allt vi hört. En turné som en boxningsmatch. 12 ronder lång. Ni gick för knock out.

   Innan Tyskland vaknat, innan solen vaknat ger ni er av. Samuel var uppe först, inga problem om man är brevbärare. Solen stiger långsamt i öst som en citron, lite lagom blek. Nu blir det bara ljusare och ljusare på er färd hem mot, till Sverige. Er älskade vän. Efter närmare en månad i en kappsäck, i en silverfärgad minibuss. Himlen är nära. Den ska inte längre behöva vänta.

   De sa, far inte till Europa, ni kommer att förlora er själva. Ni lyssnade inte, ni bara drog. Längs E4:an söderut, över bron och genom Danmark, ni vände er sällan om. Sedan dess har ni varit i alla städer, alla länder och letat efter vägen hem. Ni var stundtals nere, men uppe på fem. Domaren hann aldrig räkna ner.

   Den 6 oktober 2009. Min 24:e födelsedag. Jag sitter i en soffa i Göteborg när min mobil ringer. Samuel Järpvik står det i displayen, en lätt rödhårig kille jag knappt känner. Det ekar i bakgrunden, han springer i ett trapphus och delar ut post.

   ”Öh, det är inte så att du inte har något att göra under en månad?”

   En konstig fråga. Inget konstigt svar. Jag tvekade aldrig. Klart jag skulle med på ”semester”, som var ordet han använde för att locka.

   En idé slog mig, jag skulle göra en research-resa till min tilltänkta roman om ett band på turné. Det har jag gjort, denna blogg kommer stå som grunden till boken. Vi får se hur det slutar, vi får se hur den slutar. Jag har jobbat några timmar per dag, ständigt gjort anteckningar och skrivit i källare, bunkrar, på vindar osv. Jag trodde orden skulle ta slut innan Tjeckien. De gjorde de inte.

   Lars, Samuel, Mikael och Simon. Ni startade ett band och lät det explodera i skyn och sen regna över Europa. Ett regn som fortfarande faller. Jag kan fortfarande höra hur musiken spelar, ekar och dånar över en hel världsdel. Ni utdelade jabbar, högerkrokar och uppercuts. Ingen kunde motstå era slag.

   En möglig vind blev ett rum överfyllt av vänskap, Håkan Hellströms låtar förgyllde toaletten i Prag, rövarhistorierna avlöste varandra längs vägarna, franska vackra mörka ögon lyste upp natten i Tjeckien, Österrike var en solskenshistoria utan dess like, dansen tog aldrig slut i Vicenza, en oemotståndlig servitris fick er på fall, rånförsök som vändes till en glorifierad hjälteberättelse, slag under bältet i Tarragona, vilsen natt med Norrländskor och Vbg-flickor i Barcelona, Zlatan-show i fotbollens katedral, love i Le Havre, fylledimma i Landau och så mycket kärlek man aldrig kan tänka sig att fyra killar kan ge. Det är bara några få rader som sammanfattar något som inte är möjligt att på riktigt helt förstå. Inte om man inte varit där. Inte om man inte varit med. Men det har ju ni, det har ju vi. Vilken resa, vilket äventyr, vilket liv. Det ska bli så ljuvligt att sitta i sin fåtölj framför den öppna brasan och berätta alla historier för sina söta barnbarn. Jag tror ni håller med.

   Gonggongen ringer. 12:e ronden är över. Domaren höjer era armar. Ni har segrat. Ett segertåg har nått sitt slut. Solen har gått ner i väst. Nu är det mörkt. 1000 mil ligger bakom er. Många mil återstår. Jag hoppas jag får åka med. Tack för skratten, tack för milen, tack för tonerna, tack för omtanken, tack för vänskapen, tack för allt.

   This is the end
   Beautiful friend
   This is the end
   My only friend, the end

   /Kristoffer Hedberg, Malmö

   Ps. Tack alla läsare, det har varit en rolig resa. Hoppas ni haft i närheten av lika kul som vi haft.Ds

   • 4 kommentarer

2. Lite bilder 10

   • 16 nov 2009 19:35

   Sista bilderna från detta äventyr. Fussball en vanligt förekommande aktivitet på turnén. Sverige vann denna match. Sista gigget. Recklinghausen. Sista gigget. Recklinghausen. Soluppgång över Tyskland. Samuel gör det han är bäst på. Bye, Bye Europa. Vackraste bron i världen!

   • 0 kommentarer

3. Intervju med Mikael Björklund

   • 15 nov 2009 22:52

   Intervju – Mikael Björklund

   Vad har varit det största störningsmomentet under turnén?

   Oj, det är en tuff utgångsfråga. Ja du Hedberg. Vad ska man säga? För min del är det nog en klassiker, tråkigt svar, men man är lite nojjig för bussen. Ställa den på bra ställen, ha kvar grejer i bussen, det ligger alltid och gnager nånstans. Vad tror du om en sån grej?

   Är det du som har ansvaret?

   Jag känner att jag har ett stort ansvar, men jag har nog svårt att släppa på ansvaret också. Jag är lite utav Affes-kontrollfreak. Jag vill vara med där det händer, när det händer.

   Vad har varit den största överraskningen?

   Skulle säga att det är att man är så pass fräsch och pigg som man är nu. Har aldrig varit ute så här länge förut, trodde det skulle tära lite mer på en, men man hade ju lätt klarat två veckor till.

   Vilken har varit den roligaste incidenten?

   Menar du kul? En omöjlig fråga. (Lång tystnad) Fan det är svårt att nämna någon specifik grej alltså. När Simon Järpvik spånar iväg och sköjar iväg. Om man buntar ihop allt det där till en incident då hade nog det toppat. Annars är ju spelningen grejen.

   Vad är så roligt med Simon?

   Jag vet faktiskt inte riktigt.

   Vilket har varit det jobbigaste ögonblicket?

   Det har inte varit några riktiga jobbiga grejer tycker jag. Men när vi var i Tarragona, då var det lite, men det var inte direkt farligt. Sen att köra bil runt i Madrid är en jävla härva. Men det är inga jättejobbiga grejer så det är väl ett bra tecken.

   Vad har du saknat mest?

   Ja du, jag har saknat Vänersborg och människorna där. Saknat att bara kunna ta det riktigt lugnt, även om man har slappnat av ibland så är det ju svårt att slappna av på riktigt. Gött och kunna relaxa helt och hållet.

   Vad är viktigast på en turné?

   Får ju säga spelningarna framförallt. Det är ju ändå det som är roligast hela tiden. Det är där det kretsar kring. Sen att personkemin funkar, vi vet var vi har varandra.

   Hur var det att ha en ny snubbe i bussen?

   Jävligt spännande. Han var lite utav ett wild card innan. Det har funkat väldigt bra. Det kändes som han kunde anpassa sig, vilket är väldigt viktigt. Att kunna smälta in, mycket kompromissande. Måste acceptera andra. Gäller att vara öppen och det är du.

   Varför gör man en sådan här grej?

   Framförallt för att få spela det är fortfarande huvudpunkten. Sen är det ju väldigt roligt att få se städer och se sig om i världen. Men hade det varit huvudgrejen så hade man ju åkt på semester istället. Det är som ett smörgåsbord vi speedturistar och plockar ut det goda. För att få spela live för folk som förhoppningsvis gillar det.

   Vad gör en bra spelning?

   Det är väl känslan. Att man har roligt när man spelar, det är viktigt. Om man ser att folk uppskattar det gör det ju roligare. Fast det är inte det som gör spelningen bra. Det hjälper ju ändå till.

   Så även om ni spelar dåligt och publiken älskar er, blir det inte en bra spelning då?

   Det var en svår jävel. Frågan alltså. Men jag känner att vi har kommit till den nivån att vi aldrig riktigt spelar så pass dåligt för att göra en dålig spelning. En hög lägsta nivå.

   Tankar om resesällskapet?

   Det är ju människor man känner utan och innan, ja de flesta. Tror att vi är ganska olika på många sätt, öh, men har ändå många gemensamma nämnare, intressen och sånt. Tror det är bra att folk inte är för lika, det gör det lättare, intressantare.

   Mest minnesvärda mötet?

   Den är svår. Ja du Hedberg, vad ska man säga? Svårt att komma ihåg vilka man träffat. Rätt många, italienska grabbarna, Enrico och Enrico. De tog hand om oss på ett väldigt fint sätt och gjorde det minnesvärt.

   Vad tar du med dig från denna dryga månad ute på vägarna?

   Öh, ja du Hedberg. Jag tar med mig en jävla massa upplevelser, nya vänner, och öh, förhoppningsvis får vi med oss nya fans som inte hört oss förut och som uppskattar det vi gör. Och att vi har spritt vårt budskap lite grann.

   Vad är ert budskap?

   Budskap var nog fel ord då. Vårt musikaliska budskap. Vi är så ytliga så nåt djupare lär du inte hitta även om du gräver.

   Något du vill hälsa läsarna?

   Öhm, tack för er tid. Hoppas ni inte har tappat all respekt för oss, att det åtminstone finns en gnutta kvar. Ja, det var allt (skratt).

   Ps. Det var alla intervjuer, har ni missat nån så är det bara att scrolla ner. Snart kommer lite fler bilder och det absolut sista inlägget.Ds

   • 0 kommentarer

4. Intervju med Samuel Järpvik

   • 15 nov 2009 21:55

   Intervju – Samuel Järpvik

   Vad har varit det största störningsmomentet under turnén?

   Åh, jävlar, fy fan. En fråga till dig bara, har de andra tagit lång tid på sig? Det har inte vart så jävla många störningsmoment. Men hela Spanien var ett störningsmoment, vi fick ju för fan knappt någon mat. Var det ett bra svar eller?

   Vad har varit den största överraskningen?

   Jag skulle vilja säga Enrico i Italien. Vi fick vara med i intervjuer och ha en riktig fotosession. Det var en stor överraskning och sen att jag nästan blivit skejtare och hiphoppare på samma gång. Jag har köpt hiphopp-kepsar och skateskjortor kors och tvärs.

   Är du nöjd med din nya stil?

   Den kommer nog dö när jag kommer hem. Känns som jag kommer att köra på min gamla vanliga stil faktiskt. Sen kanske kepsen kommer dyka upp då och då på edsgatan när jag går där med min iPod och lyssnar på Bob Dylan.

   Vilken har varit den roligaste incidenten?

   När Mikael nästan blev rånad i Marseille. Han är så jävla osmart så det finns inte.

   Osmart, vad grundar du det på?

   Hela resan har vi suttit och pratat om att Marseille är svinfarligt, ändå stannar han och snackar när två killar närmar sig honom väldigt mystiskt. De lyckades ju träffa rätt direkt eftersom Mikael älskar fotboll.

   Vilket har varit det jobbigaste ögonblicket?

   Jag minns att jag tyckte det var jobbigt en gång, men när fan var det. Jo Tarragona var det. När vi kom kändes det som om det skulle bli det bästa stället, med den fina gatan och allt, men sen sket vi oss i näven, varken mat eller sovplats. Det kändes som att spela på ett barnkalas.

   Vad har du saknat mest?

   Ja det är, åh helvete, jag har saknat min familj mest. Jag har ju inget att sakna egentligen. Det är gott att ha varit ledig från jobbet , det har jag inte varit på länge. Jag har saknat promenader i Vänersborg och Nordfeldts har jag saknat som in i helvete.

   Vad är så speciellt med Nordfeldts?

   Ja just det. Eh. Det är egentligen det enda stället som jag ser andra ansikten på. Jag sitter ju bara och glor och häckar i lägenheten annars. Jag brukar komma hem från jobbet, sen tar jag en promenad och går till caféet.

   Vad är viktigast på en turné?

   Att man får sova gott. Det är så jobbigt att sova på sketställen, sen är det roligt om det kommer publik. Man lägger ju ner hela sitt liv på det här så då är det roligt om det kommer folk, annars är det meningslöst.

   Varför gör man en sådan här grej?

   För att det är jävligt kul. Det är kul att spela live även fast själva speleriet inte riktigt hamnar i centrum. Allt runtomkring blir det stora men det är roligt att se sig kring, träffa folk och hamna i konstiga situationer.

   Tankar om resesällskapet?

   Oj jävlar. Ja det är väl ett gött gäng. Alla fyller väl sin funktion. Det är bråk om vem som ska köra bussen, det är ju gött att slippa köra. Jag gillar ju att sova, jag är ju den enda som har fast plats i bussen. Alla har ju sina sidor. Vill du att jag ska gå in på sidorna? Har de andra gjort det? Hmm… det har funkat så pass bra. Den där Hedberg var en fin figur, känns bra att ha med någon mer, tror vi hade bråkat en del annars. Gått varandra på nerverna liksom.

   Mest minnesvärda mötet?

   Det är ändå Enrico, eller hette han så? Han styrde upp tillvaron, fixade mat och styrde upp så vi kunde sova. Tog oss på en jävla photo shoot. En fantastisk kille.

   Är du lite småkär?

   Ja smått. Är det nån jag skulle vilja bli tillsammans med som jag träffat under resan så är det han.

   Vad tar du med dig från denna dryga månad ute på vägarna?

   En ny keps, hehehe. Och öööhh… jag har ju köpt en ny skjorta också. Sen har man många nya kamrater känns det som. Sen älskar man väl Nordfeldts ännu mer efter en sån här grej. Det är jävligt kul att åka bil, det är en favoritsyssla. Man blir så lugn och go, jag somnar fan direkt.

   Något du vill hälsa läsarna?

   Oh jävlar. Tro inte på allt i bloggen. Det kan vara vinklat. Jag är ju en ganska sansad människa som gärna håller mitt liv privat.

   Ps. Sista intervjun ligger uppe innan klockan slagit 23.00 .Ds.

   • 0 kommentarer

5. Intervju med Simon Järpvik

   • 15 nov 2009 21:18

   Intervju – Simon Järpvik

   Vad har varit det största störningsmomentet under turnén?

   Ovissheten kring sovplats. Att man inte vet vad det är för ställe. Ibland blir man positivt överraskad ibland negativt överraskad. Ovissheten kring mat och sovplats helt enkelt.

   Vad har varit den största överraskningen?

   Det har inte varit några större överraskningar förutom att det visar sig att Hedberg varit en jävligt schysst figur. Man förbereder sig på det värsta så det är sällan något överraskar.

   Vilken har varit den roligaste incidenten?

   Det har varit mycket roligt så man glömmer snabbt. Le Havre var höjdpunkten. Har varit mycket roligt runtikring, kommer inte på något enstaka.

   Vilket har varit det jobbigaste ögonblicket?

   När det strulade med pedalbordet i Rocheserviere. Och natten i Madrid. Då vi sov i bössen.

   Vad har du saknat mest?

   Familj och vänner, men man har ju inte varit borta så jävla länge. Lägenheten lite grann, att komma hem till sitt eget och Nordfeldts såklart.

   Är du en hemmakille?

   Eh, både ja och nej, det är gött att vara hemma, men det kan ju bli lite tråkigt ibland också. Gillar nog mest att vara hemma och umgås med mina vänner och familj. Skulle aldrig åka till Australien ett halvår t.ex.

   Vad är viktigast på en turné?

   Att göra sitt bästa varje spelning trots att det känns motigt ibland.

   Känner du att ni gjort ett bästa varje kväll?

   Jag kan bara svar för mig själv. Jag tycker vi har gjort det. Känns som alla har gjort sitt allra bästa.

   Varför gör man en sådan här grej?

   För att spela musik är det roligaste jag vet. Det är roligt att chocka sig själv. Jag tycker ju inte om att göra sådant här och leva såhär egentligen. Jag trivs bäst hemma i Vänersborg. Det har varit ett spännande äventyr.

   Tankar om resesällskapet?

   En lustig samling folk. Får verkligen lära känna folk, alla sidor och även sina egna dåliga sidor. Man är alltid ihop. Känner ju grabbarna, det är ju goa pöjkar.

   Mest minnesvärda mötet?

   Jag ville säga Adam Pitruschka men det tänker jag inte göra. Vettefan, får nog säga Kristoffer Hedberg. Han är den enda som jag skulle vilja ha kontakt med efter det här.

   Vad tar du med dig från denna dryga månad ute på vägarna?

   Man uppskattar ju allt man har hemma på ett annat sätt. Sova i sin säng och duscha är en väldig lyx. Den här jävla tröjan också, baseballjackan från H&M i Slovenien. Gott att ha bockat av Venedig också. Sådana där ställen man bara måste se. Nu behöver man ju inte åka dit igen.

   Finaste miljön?

   Bilresan från Italien till Frankrike och hela Italien.

   Något du vill hälsa läsarna?

   Ja du, tro inte på allt Hedberg skriver. Han är lika god kålsupare själv. Tackar för visat intresse. Gå in och lyssna på nya singeln, ”Sacred Mansion” med Leaders Off.

   ps. Nästa intervju om ca 37 minuter.ds

   • 0 kommentarer