I mitten av 90-talet upptäckte och fördjupade jag mig väldigt mycket i genren powerpop. Pop med drivande gitarrern, klingande klaviatur, stämsång och
grymma melodier. Mitt absoluta favoritband var inga mindre än de svenska gänget the Merrymakers. Ett band som konstigt nog aldrig riktigt slog här på hemmaplan men blev enormt stora i Japan.

Det var David från the Merrymakers som introducerade mig för Jellyfish, ett band som alla bör upptäcka och avnjuta till fullo. Powerpop från Kalifornien med Beatles-feeling och Queen-arrangemang. Stämsång, melodier och låtskriveri av världsklass.

Jag fick tipset att lyssna på albumet "Bellybutton" under första halvåret och "Spilt Milk" under nästa halvår. Allt för att verkligen ge varje album rättvisa och lyssna in sig till max. Gissa om det kliade i fingrarna att slänga på "Spilt Milk" redan efter någon vecka. Men jag höll mig faktiskt och är väldigt glad för det. Idag är "Spilt Milk" en av mina absoluta favoritskivor och gör den äran av att plockas fram ganska ofta. Jag upphör aldrig förvånas över hur hög kvalitet den fortfarande håller. Många skivor känns ju lätt daterade, men på Spilt Milk är låtarna så starka och produktionen så mäktiga att den antagligen aldrig kommer kännas omodern.

Låtar som "Ghost At No 1", "Joining A Fanclub", "New Mistake" och "Too Much, Too Little, Too Late"... mmmmm... sedan skadar det ju inte att Andy Sturmer
(leadsång och trummor) har en jäkligt bra röst som jag är väldigt svag för.



Hur som helst, nu handlar det om Merrymakers, eller snarare David Myhr. the Merrymakers var igång och spelade in låtar till en uppföljare av den utmärkta plattan "Bubblegun" (1998), men tyvärr verkade det rinna ut i sanden. Jag minns att jag fick tjuvlyssna på tre låtar från denna inspelning, tre låtar som jag tyckte var riktigt riktigt bra, men tyvärr tappade bort... Besvikelsen var stor över att det aldrig blev någon mer platta från bandet, men nu har det äntligen hänt lite då
David Myhr släppt en soloskiva som är precis vad man kunnat vänta sig av honom.

"Soundshine" innehåller tolv Välskrivna powerpoplåtar och är sprängfylld melodier och "hookar". David inleder med "Never Mine", en låt som för tankarna till Todd Rundgrens version av "I Saw The Light". En bra inledning som följs upp av "Got You Where He Wanted" och "Looking For A Life", två av plattans starkaste låtar som är helt omöjligt att inte falla för om man har en
minsta strimma av popnörd i sig. Andra favoriter från albumet är "Cut To The Chase" som sätter sig direkt och avslutande "Ride Along" som stänger
plattan med en ettrig blåssektion i form av flöjt och saxofon.

Det låter stundtals lite Merrymakers fast mer avskalat. Kanske är det främst för att jag lätt förknippar Davids röst så mycket med just deras musik, men även sättet att kombinera melodier känns stundtals igen. Soundet har en skön dos 60-tal i sig vilket passar det utmärkt. Mer 60/70-tals inspirerad powerpop till folket tack!



Köp plattan i en välsorterad skivbutik eller på iTunes. Fortfarande osäker? Lyssna på Spotify och köp sedan!

Gillar du David Myhr? Lyssna då även på: the Beatles, Jellyfish, Matthew Sweet, the Merrymakers och the Trampolines.

Mer info på: www.davidmyhr.com