En av mina första idolband var svenska popdundret Roxette, Per Gessle och Marie Fredrikssons hitmaskin som var som allra störst i början av 90-talet. Sedan dess har det hängt med och jag har mest följt Gessles musik under åren. En del bra en del mindre bra, men alltid något jag följer, vad han än gör.

Jag älskar gamla Roxette. Popnörden i mig är skolad med deras album. Under min upptäckt av bandet var det svårt att värja sig för superhits som "The Look",, "Listen To Your Heart", "Joyride", "The Big L" m.flera. Jag menar, hur många svenska band har haft fyra listettor på den amerikanska hitlistan? ABBA, Ace Of Base och Björn Skifs haft haft varsina.

Dessutom håller jag Per Gessles soloplatta "The World According To Gessle" som en av mina "all-time-favourites". "Do You Wanna Be My Baby", "Elvis In Germany", "Reporter", "Kix", "T-t-t-take It", "Stupid", "I´ll Be Alright" och singel B-sidor som "Love Doesnt Live Here", "Blue Umbrella", "I Wanna Be With You" och "Always Breaking My Heart". Helt enkelt en ordentlig samling låtar av sjuk hög klass i mina öron. Michael Ilbert är en stor anledning till att skivan låter som den låter. Tillsammans med Gessles ständiga vapendragare Clerence Öfwerman har Ilbert fått till ett stort och snyggt gitarrdrivet sound som passar låtarna som handen i handsken.

Det finns även en drös låtar från 2000-tals Roxette som är riktigt bra. Långt i från samma jämna flöde av starka låtar som på 90-talet, men guldkornen finns där.

I dagarna släppes Roxette albumet "Travelling" som är en sorts "Tourism 2", vilket innebär att det är en skiva de spelat in under sin pågående turné. Låtarna är inspelade på soundcheck, på hotellrum eller i besöka studios. På den första "Tourism" ingick hits som "How Do You Do" och några av mina favoriter som "Cinnamon Street", "Here Comes The Weekend" och "Keep Me Waiting". På del 2 hittar bandet stundtals tillbaka till sin gamla klass till skillnad från fjolårets "Charm School" som tyvärr var tråkig och platt som en pankaka.

"Travelling" har faktiskt ett par riktigt bra låtar som dessutom fått väldigt passande och snygga produktioner. Singeln "It´s Possible" är en enkel poplåt som skvallrar om att albumet har en hel del melodier att bjuda på. Och visst finns det melodier här. "Touch By The Hand Of God" är en av de snyggast produktioner Kristoffer Lundquist och Clerence Öfwerman klämt ut sig. "Lover Lover Lover" låter så mycket Roxette det kan göra och "Excuse Me Sir, Do You Want Me To Check On Your Wife" är en trevlig och halvteatralisk popkaramell.

Tyvärr har albumet precis som alla Roxette-album allt för många totalt onödiga ballader. Här finns 2-3 låtar de kunde skippat helt. Men de bra låtarna är ju de som är viktiga och detta album har faktiskt ett gäng riktigt bra Roxette-låtar. Det kommer antagligen inte att kamma hem många nya Roxette-fans, men för oss inbitna är det ett livstecken som inte kom en dag för sent!

Blandbandsnörd som jag är. Här är mitt "The Best Of Roxette - Nu och då" (medans jag ändå är igång!)



SIDA A (1988-1998)

  1. Secrets That She Keeps Away From Me (1988)
  2. The Look (1989)
  3. Listen To Your Heart (1989)
  4. It Must Have Been Love (1990)
  5. Joyride (1991)
  6. Church Of Your Heart (1991)
  7. The Big L (1991)
  8. How Do You Do? (1992)
  9. I Remember You (1992)
10. Cinnamon Street (1992)
11. Sleeping In My Car (1994)
12. Fireworks (1994)
13. Almost Unreal (1993)
14. June Afternoon (1995)
15. She Doesnt Live Here Anymore (1996)


SIDA B (1999-2012)

  1. You Can´t Put Your Arms Around Whats Already Gone (1999)
  2. It Will Take A Long Long Time (1999)
  3. Pay The Price (1999)
  4. Beautiful Things (1999)
  5. Jefferson (2001)
  6. Real Sugar (2001)
  7. Looking For Jane (2001)
  8. Opportunity Nox (2003)
  9. A Thing About You (2003)
10. Little Miss Sorrow (2003)
11. Way Out (2011)
12. She´s Got Nothing On (But The Radio) (2011)
13. It´s Possible (2012)
14. Touched By The Hands Of God (2012)
15. Lover Lover Lover (2012)

Så. Färdig nördad. Vi säger så....