Blogg - publik

Jennys joggblogg

Blogginlägg

1. Tanden är tillbaka
   Ja, då trodde man att man skulle vara uppvilad och full av energi efter helgen i Stockholm. Men icke!
   
   Det gick riktigt bra i början. Jag och Saga åkte tåg upp till huvudstaden och trots att vi gick en hel del så kändes hälsenan bara bättre och bättre. Vi hade det jättemysigt, åt mycket god mat, fikade, gick på bio och träffade min syster Emma och hennes kille Kristian.
   
   
   
   Jag och Sagis vid hotellfrukosten på lördag morgon.
   
   Men säg det som varar för evigt. Natten till söndag vaknade jag av värk i visdomstanden igen. Värken kom från ingenstans, helt oanmäld och på morgonen hade den eskalerat. Vi tog en promenad i det fina vädret till ett apotek för att köpa bakteriedödande medel och jag penslade på. Men det blev bara värre och värre.
   
   När tåget gled in på Göteborgs central blev jag tvungen att be Saga om hjälp för att ta mig ur tåget med all packning och vidare med nästa tåg mot Trollhättan.
   
   Hur är det möjligt? Kommer ni ihåg i höstas? Samma visa. Jag anmälde mig till Stockholm halvmara och som ett brev på posten fick jag ont i vidsomstanden. Det hela slutade med att jag stod på startlinjen med bara fem kilometers träning på fem veckor i benen.
   
   I slutet av mars är det ju dags igen - typ om fem veckor och nu börjar den förbaskade tanden ge sig till känna. Den här gången har jag i och för sig fått penicillin direkt och förhoppningsvis löser det sig, men attans vad krångligt allt ska vara.
   
   Nu blir det tio dagars penicillinkur som startar idag och träningen kommer nog att ligga på is under tiden. Kanske kan det bli lite lätt träning i slutet av kuren om jag känner mig bra, men det är väl inget jag ska hoppas på.
   
   Jag säger bara - långpromenader. Oj, vad jag ska gå långt!
   
   
   • • Jenny Johansson
     • 13 feb 2012 13:46
     • Taggar: långpromenad penicillin stockholm visdomstand
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)

2. Kris och katastrof
   Vad är det som händer?
   
   Så här kan man beskriva den senaste tidens motgångar: det började med lite ont i ena knät och nu sitter jag här med en laddning Kåvepenin och får inte träna på 10 dagar.
   
   Tandvärken har helt enkelt inte gått över utan i stället eskalerat det senaste dygnet. Jag och Heli bytte intervallträning mot lugn löpning på 8,5 kilometer i går kväll för att inte reta infektionen i tanden – och det kändes bra.
   
   Men i morse kändes det mer som om jag varit med om värsta krogslagsmålet. Inte för att jag vet hur det känns, men kinden var svullen och det dunkade i hela huvudet. Tandläkare Kerstin skrev ut penicillin och nu sitter jag här och knaprar piller.
   
   Men, som min kollega Magnus (som är en hejare på att springa) sa: "Det kunde varit värre, du kunde ju ha fått infektionen om två veckor".
   
   Så sant, så sant! Om exakt 18 dagar är det dags för Stockholm halvmara så visst, om två veckor hade en infektion suttit om möjligt ännu värre. Dessutom kanske mitt knä mår bra av att få vila lite.
   
   Men som vanligt har jag en plan som ser ut så här:
   
   Jag fuskar lite med infektionen, det vill säga, jag håller upp med träningen i si så där 8 dagar vilket tar oss till nästa onsdag. Då kan jag förhoppningsvis ge mig ut på en lugn runda och sedan öka framåt helgen. Sista träningsdagen innan maran borde vara tisdag så innan dess kanske jag hinner med 3-4 pass. Ett lugnt, ett längre, ett intervall och ett lite kortare. Det borde funka, eller?
   
   Tips från alla som läser mottages tacksamt. Framför allt vad jag ska ägna mig åt fram till nästa onsdag ....
   
   • • Jenny Johansson
     • 30 aug 2011 12:47
     • Taggar: infektion kåvepenin penicillin stockholm halvmarathon
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (1)