Blogg - publik

Husdjursbloggen

Blogginlägg

1. Sov gott, Lisa!
   I dag var jag på djurkyrkogården i Trollhättan, för jobbets räkning.
   Fotografen som var med frågade: "Hur kan man sörja ett djur så mycket?"
   Jag tror inte att han någonsin kommer att förstå, inte förrän den dag han själv har ett älskat djur i sin närhet.
   Tillbaka på jobbet fick jag veta att en anhörigs katt skadat sig så illa att den var tvungen att avlivas.
   Jag sörjer med dem – Lisa var en mycket speciell liten kattdam.
   Samtidigt blir jag smärtsamt medvetenheten om vad jag själv en dag tvingas genomlida, när tiden är kommen för någon av mina fyrfotingar.
   Det gör så ont, så ont att jag knappt orkar tänka tanken.
   Men det är något som varken fotografen eller andra i hans situation någonsin kommer att förstå.
   
   Sov gott, Lisa! Jag hoppas att vi ses igen en dag.
   
   
   
   På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
   
   När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
   så kommer det till Regnbågsbron.
   Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
   så att de kan springa och leka tillsammans.
   Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
   och våra vänner har det varmt och skönt.
   Alla djur som har varit sjuka och gamla
   blir återställda till hälsa och vigör;
   de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
   precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
   Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
   de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
   Alla springer och leker tillsammans,
   men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
   Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
   Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
   hans ben bär honom fortare och fortare.
   Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
   i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
   Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
   dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
   och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
   som så länge varit frånvarande från ditt liv
   men aldrig från ditt hjärta.
   
   Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
   
   (Författare okänd)
   
   
   • • Agnetha Andersson
     • 17 aug 2011 11:54
     • Taggar: hund katt regnbågsbron sorg
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • 

2. Förringa inte sorgen efter ett djur!
   Den som aldrig levt med ett djur kan inte förstå den oerhörda kärlek, samhörighet och kamratskap man kan känna. Den villkorslösa kärlek som ett djur kan ge går inte att jämföra med något i människovärlden. Din hund eller katt bryr sig inte om hur du ser ut, vad du tjänar, vilket jobb du har, om du är en framgångsmänniska eller om du misslyckats med allt du företagit dig i livet. Den älskar dig oavsett. Faktiskt är det så att till och med ett djur som plågats av sin ägare fortsätter att visa tillgivenhet, i en tröstlös strävan att nå försoning.
   
   Men djurägandet har en baksida och det är den stora förlust som förr eller senare kommer, när ens trogna följeslagare dör. Eller "går över Regnbågsbron", som många föredrar att kalla det, för att minska sin egen och andras smärta. För det gör ont att mista sitt älskade djur! Att jämföra det med andra förluster – ett barn, en man, en förälder – är nästan omöjligt. Sorgen är så individuell; snarare är förlusten av ett älskat djur en alldeles egen sorg, ojämförbart med annat.
   
   Att då mötas av kommentaren "Men herregud, det var ju bara en hund!" är plågsamt, på gränsen till olidligt. Att mitt i sin sorg få smärtan banaliserad, få höra att den inte är acceptabel och ska döljas och bemötas med en total avsaknad av empati gör smärtan så mycket värre.
   
   För det är ju inte "bara en hund" eller "bara en katt" eller vad det nu är för ett djur man förlorat. Det är en livskamrat! En bästa vän, familjemedlem och för somliga deras stora och enda kärlek. Kan det verkligen vara så svårt att förstå?
   
   Hundtränaren och författaren Mickie Gustafson har gjort ett försök att ge de oförstående en gnutta insikt. I hennes bok "Att förlora en hund" (ISBN: 9789127354012) beskriver hon sorgeprocessen på ett vackert och fullt begripligt sätt. För den empatilöse ger den inblick i smärtan, för den sörjande ger den en smula tröst. Jag kan varmt rekommendera den till båda.
   
   Genom mina år som djurägare har jag fått mycket glädje, men också stor sorg. Men alla dessa hundar och katter som jag delat livet med finns för alltid kvar i mitt minne och även om smärtan minskar försvinner den aldrig helt. Förringa den inte! De förtjänar mycket, mycket mera än så.
   
   Till minne av katterna Sussi, Kajsa, Bobby, Russin, Maja, Gustav, Lill-Pissen och Sassa, till hundarna Max, Bianca, Emil, Pelle, Hampus, Lulú, Dusty, Ray, Maro, Marek, Chessie, Azzie, Assar, Zack och många många andra underbara hundar och katter som för alltid har en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
   
   • • Agnetha Andersson
     • 22 feb 2011 12:00
     • Taggar: förlust hund katt kärlek sorg vänskap
     • Till inlägget
   • • Kommentarer (1)
     •