Kyrkans kamp för människor som inte längre omfattas av det sociala trygghetsnätet och kastas ut i en synnerligen otrygg tillvaro, fylld med oro för hur framtiden ska te sig, får allt större respons. Flera tongivande röster ställer sig bakom uppropet och betonar kyrkans viktiga roll att verka som den barmhärtige samariten och stå upp för de svaga i samhället. I nästa vecka fattar paraplyorganisationen Sveriges kristna råd beslut om hur det här arbetet ska bedrivas.

Det kyrkliga initiativet är både ärligt och behjärtansvärt och visar också hur allvarligt man ser på de utförsäkrades situation. Tidigare har kyrkan fått förfrågningar om extra pengar till julklappar till barnen eller en resa för att kunna hälsa på släktingar. Nu kommer människor in och vädjar om hjälp till det dagliga brödet och det är ett nytt inslag som dessutom sammanföll med tiden då de första utförsäkrade räknades ut. Inom kyrkan befarar man att problemen kommer att växa i takt med att utförsäkringsmekanismen från sjukförsäkringen oförtrutet tickar på.

Samtidigt ligger det en viss politisk sprängkraft i frågan, inte minst med tanke på att Kristdemokraterna har varit med och drivit igenom försämringarna för sjuka och svaga. Partiet har visserligen krävt att reglerna ändras eller modifieras, men det har inte skett med någon större kraft, snarare både tafatt och utan större trovärdighet. Den här frågan borde ju verkligen passa Kristdemokraterna som handen i handsken att driva hårt. Men det är väl inte att tänka på att Göran Hägglund, partiledare för det parti som säger sig bygga på den kristna tron och dess värderingar, ställer sig på de kyrkliga barrikaderna? Det, om något, skulle ge Kristdemokraterna plus i kanten hos många väljare, alltifrån varmt kristna till uttalade ateister.

Kan då tron försätta berg? Inte i det här fallet där” berget” heter benhårda Moderater som är fast beslutna att inte ge efter för opinionen utan snarare väntar att protesterna och ilskan över sjukförsäkringsreglerna, ska tonas ner och ebba ut. Kyrkans upprop är därför ett välkommet initiativ som åtminstone sätter problemen i fokus igen. Det är inte kyrkan som ska ta det huvudsakliga ansvaret för att sjuka medborgare med ingen eller bara delvis förmåga att arbeta, har mat för dagen och tak över huvudet.

Det är samhällets ansvar, allas vårt ansvar.